hjartebarnamanda

2011-11-27
20:45:09

27/11-11
första advent. tre veckor till jul. ni kommer att tycka att jag är galen, men jag lägntar faktiskt inte. julen känns för mig bara tragisk. kärleken är endorfiner, och söta killar finns överallt.

jag är förvirrad, minst sagt. jag behöver prata med nån. hänga med kompisarna. ingen film eller sånt, bara prata och kanske gråta en skvätt. känns lite löjligt men. livet är galet. jag lyssnar på ganska deppiga låtar. 

jag längtar bort, långt bort. det känns konstigt eftersom mina föräldrar alltid har varit min trygghet, men jag vill inte ens ha dem i närheten. jag vill klara mig själv. upptäcka en ny värld. inga nära vänner, ingen familj. ingen som kan såra en, ingen som kan dö. 

jag är inte rädd för att själv dö, vissa dagar känns det välkommet. men jag skulle aldrig ta självmord, jag har inte modet. det jag är rädd för är att förlora dom som står mig närmast. jag har förlorat alla mina far och mor föräldrar. mormor dog när jag var 4, farfar när jag var 7, morfar när jag var 10, farmor när jag var 12. jag är femton men det gör ondare än någonsin förut. jag har blivit sviken ett par gånger också, men det är inte lätt men lättare.

                                       ledsna kramar Amanda Östensson

Kommentar:
#1: TB

Men lilla gumman<3 Du vet att du alltid kan ringa mig, och jag älskar och saknar dig jätte mycket! Kramar Ella!

2011-11-28 @ 19:04:58
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: