hjartebarnamanda

2012-08-01
16:55:41

En av mina berättelser

                 Zoeys resa

 

  • Zoey!

  • Ja mor, jag kommer.

Suck! Hon vill väl att jag ska träffa ännu en friare. Varför kan hon inte ta det lugnt. Jag har inte fyllt 15 än. Jisses, om jag vore typ 17 så skulle jag förstå varför hon är så stressad. Men inte nu.

Hur kan jag veta vem jag vill gifta mig med? Hur kan jag veta vem jag står ut med att bo med resten av mitt liv? Mamma säger bara att det vet du när du träffar rätt person. Ändå blir hon irriterad när jag tackar nej till en efter en.

Jag antar att jag inte hittat rätt eftersom jag inte kan se mig tillsammans med nån av de män som min mor visar upp för mig. Ja. De är trevliga, charmiga och ser bra ut men jag fäster mig inte vid nån av dem.

Alla känns så tråkiga, stela. Jag söker efter nåt mer, men jag vet inte bara vad. Än.

 

     Solen lyser varmt mot mig när jag går ut på terrassen. Där står mamma och pratar med den nya friaren.

Han vänder sitt huvud mot mig och ler.

  • Hej, jag heter Devon.

  • Hej. Jag ler tillbaka medan jag sätter mig ner på en av bänkarna.

  • Önskas nåt att dricka, frågar en av tjänarna försynt.

  • Ja tack, säger jag med ett leende. Finns ingen anledning att vara otrevlig mot henne.

Medan tjänsteflickan ordnar nåt att dricka så sätter sig min mor på en divan och lutar sig sedan tillbaka.

  • Går det bra om jag sitter bredvid dig? Frågan kommer från Devon och jag måste erkänna att han är både snygg och artig.

  • Ja, självklart. Självklart svarar jag med samma artighet.

Vi sitter och samtalar länge och det slutar med att han äter middag med oss samma kväll.

 

  • Jag måste få säga att  jag tycker att ert svarta långa hår är väldigt facinerande. Det ser nästan levande ut.

Jag rodnar nästan av Devons kommentar, det är första gången någon säger nåt sånt.

Med ett stort leende och förmodligen röda kinder svarar jag:

  • Tack så hemskt mycket, jag måste att det är första gången som jag ser någon med ett sådant gyllende hår som ni har. Jag antar att ni inte är från trakten?

  • Nej jag är från Zono.

  • Det förklarar ditt utseende, man ser inte många från Zono här omkring.

     

    Ledsen för att texten blev väldigt stor.

    Era åsikter?

     


Kommentarer:
#1: Lars Granlöf

Tycker iten alls att det är en lång text. Tro mig. På min blogg är det biland novelllånga texter. Du skriver levande. Du gör scenerna levande genom lagomt mycket konversation. Ex, är det ju väldigt smart att låta han komentera hårfärgen, då blir det beskrivet på ett mycket mer levande sätt än om man alltid beskriver personernas utseende innan konversationen. Gillar ocså ödmjukheten, då du skriver "förmodligen röda kinder" Just de kan man ju faktiskt inte själv veta, det är bra att du inte skriver läsaren på näsan, om du t.ex. skriver HAn drog ner ögonbryna och tittade hårt. JA då förstår de flesta att han förmodligen är arg. Det blir mer levande än att skriva att han är arg. Sen är det också trrevligt att få en inblick i huvudfigurens inrre tankar, o därigenom bakgrunden inlindad på ett bra sätt. 1700-1800-tal?

2012-08-01 @ 18:21:20
#2: jimmy karlsson

Jamen restren då?? Hinner ju bara börja läsa ju.....

Svar: Haha, jag ville bara se vad folk tyckte. Nu har jag skrivit mer, så vi får se om jag lägger t mer på bloggen. Det är kul att du gillar det eftersom du vill läsa mer. :)
Amanda Östensson

2012-08-01 @ 21:28:36
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: