hjartebarnamanda

2012-08-21
18:04:51

Mera saga ;)

Tillbaka fick jag bara ett leende och en blick. Jag vet inte vad den betydde men den fick mig att börja undra vem den här mannen verkligen är.

 

     Det var en sval afton, den nedåtgående solen lyste upp marmorpelarna som höll upp taket. De stora, tjocka, vita tygerna vajade lätt ovanför våra huvuden. Det var helt enkelt en fantastisk kväll.

Så han kom alltså från Zono, den norra delen av vår vackra planet Zozo. Undrar vad han tycker om Zosu?

Jag han tänka mycket under middagen, om allt från hans fritidsintressen till vilka skillnaderna i kultur var mellan de två delarna av planeten.

  • Har du lust att ta en promenad? Hans fråga väkte mig ur mina tankar.

  • Absolut, svarade jag med ett leende.

  • Du ska nog hämta en kappa, din kjol håller dig nog varm men det tvivlar jag på att din top gör...

Jag tittade ner för att verka förlägen, ett steg i det spel vi båda visste att vi spelade. Medan jag tittade ner förstog jag vad han menade. Min långa kjol skulle värma men min top liknade en stor avklippt sock som bara täckte brösten, jo det skulle bli kallt.

  • Sira! Jag ropade på en av tjänarna.

  • Ja, mylady.

  • Hämta min lilla kappa är du snäll.

  • Ja, mylady.

Jag såg efter henne när hon skyndade iväg för att göra som jag bad henne. I mitt stilla sinne tänkte jag att hon måste ha många beundrare, så vacker som hon är.

  • Hur länge ska du vara i staden? Mamma fiskar som vanligt efter friare till mig.

  • Det vet jag inte än, vi får väl se. Det sista sa han med en blinkning till mig och ett leende som skulle kunna få en isbit att smälta.

Han hann bara säga det innan Sira kom tillbaka med min kappa.

  • Tack. Leende tog jag emot min svarta lilla kappa och la den om axlarna. Jag knäppte den lilla knappen på vänster sida som förhindrade att den skulle blåsa upp. Sen sa jag:

  • Då går vi då.

 

Vi gick ner för marmortrappan och ner i trädgården. Ovanför oss steg månen långsamt upp och lyste upp vår väg.

Jag kände mig ovanligt vacker, jag tittade ner och såg att min kjol skiftade i blått och grönt. Precis som mina ögon.

  • En ovanlig fråga, men har du haft många friare?

Hans fråga överaskade mig, men ändå svarade jag ärligt. Fast hans fråga nästan var oförskämd.

  • Ett par stycken i alla fall, jag vet inte vad du anser vara många men min mamma börjar vara irriterad över alla jag säger nej till.

  • Då antar jag att det är ovanligt många med bra framtidsutsikter och bra familj. Men för en sån skönhet som du så är det föga överaskande.

Jag log och tittade ner, han var en riktig charmör.

  • Själv ser ni heller inte så ful ut, nu när vi ändå är så ärliga med varandra. Sa jag i en ganska nonchalant ton, hoppades jag.

  • Ni passar faktiskt riktigt bra i jeans och skjorta, uppklätt och avslappnat på samma gång. Fortsatte jag i samma nonchalanta ton.

Jag såg på honom och log, tillbaka fick jag ett lika vackert leende som han gett mig för inte allt för lång stund sen.

Plötsligt började jag fnittra och titta i marken. Det var ett spel vi spelade men kul var det, roligare än många andra jag spelat.

  • Vad är det som är så roligt? Han lät nästan bekymrad.

  • Åh, inget särskilt. Jag bara njuter ohämmat av att få retas med dig. Sa jag medan jag hoppades att han såg i mörkret hur busig jag kände mig.

  • Så ni finner mig inte stilig? Jag kunde inte bestämma mig om han var nonchalant eller sårad eller vad?

  • Åjo, stilig som få. Det är bara en väldigt annorlunda situation. Min mor brukar inte låta mig gå omkring med män ensam, speciellt inte när det är mörkt. Jag tror hon börjar bli desperat.

Efter den förklaringen började vi båda fnittra ohämmat, det kändes verkligen befriande. Efter det så pratade vi om allt möljigt resten av kvällen, innan vi slutligen var tvungna att gå in.

Det fick ju inte verka misstänksamt.

 

Jag sträckte långsamt medan jag tänkte på kvällen innan, det var så skönt att ligga i sängen en liten stund till och minnas. Drömma sig bort...

  • Godmorgon! Hördes en hurtig röst. Jag måste ha missat knackningen.

  • Godmorgon. Svarade jag sömnigt.

  • Var det trevligt igår?

  • Jodå, värre kvällar har jag haft. Man vill ju inte avslöja för mycket, så det blir en massa skvaller.

Svaret blev fnitter från henne.


Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: