hjartebarnamanda

2013-04-28
20:34:39

Ett erkännande
Ja, jag är rädd för att någon ska komma för nära. Eller? Jag vet inte riktigt. Men det är den enda vettiga förklaringen. Jag vet att kärlek finns, men jag vågar inte lita på den. Att den är så bra som alla säger att den är. Jag har känt mig sviken, övergiven och besviken. I stunder då jag har behövt personen mest så har den bara gått. Min fostersyster och i min bästa vän, med ett par års mellanrum. Men jag förstår varför de gjorde som de gjorde. Det gör det inte enklare. Men jag kan inte vara arg på någon av dem.
Det har enkelt bara varit stunder då jag har varit sårbar, sen har det gått som det gått.
En av mina närmsta vänner sa en gång till mig att jag inte ens släpper in henne, och ändå har vi känt varandra ganska länge.
Så det är vad jag är rädd för, att bli sårad, övergiven. Därför försöker jag ständigt att förstå kärlek, allt för att kanske hitta någon sorts trygghet i att den består. Jag har fortfarande inga svar.
 
Kram
 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: