hjartebarnamanda

2013-07-30
12:57:51

Känner du igen dig?
Vart ska jag börja, en intensiv vecka och jag var bara jag.
Jag har mött drömprinsen, han som har allt jag någonsin har drömt om.
Men sen mötte jag killen som har allt jag inte ens visste att jag ville ha. Vi gick runt i nästan en hel vecka och knuffades, muckade med varandra. Jag kunde vara så där tuff och kaxig utan att vara rädd. Jag kände mig bekväm med att vara mig själv. På många sätt känns det som att vi är väldigt lika varandra. Hårda och mjuka och inte rädda att visa det.
Jag visste alltid att det fanns en chans en att han inte kände nåt för mig, jag har sagt åt mig själv så många gånger att bara glömma det. Men det gick inte. Vi bor i samma land men långtifrån. Båda kan skriva.
Det finns fortfarande en chans att han inte känner nåt men då kanske vi kan vara vänner i alla fall.
Jag tror han blev ihop med en tjej på lägret. Men han såg inte sådär härligt nykär ut med henne. På flygplatsen tog han mer i mig och pratade mer med mig, åtminstone vad jag vet. Men inget behöver betyda nåt. Allt är möjligt.
Just nu går jag runt och hoppas och bönar och ber universum om ett mirakel.
Det är väl allt jag kan göra.
 
Kram

2013-07-08
20:14:12

Stark, självständig och lekfull
Livet är ett helvete. Det är en realistisk iaktagelse. Men man kan ha fruktansvärt kul medan man tar sig igenom det.
Jag har nog lärt mig att skratta åt det mesta.
Ta det som det kommer.
Ha kul, lev!
Vad vi vet så går livet inte i repris.
Jag har blivit kallad lekfull och är jag på det humöret, absolut. Inga problem. Men även vänlig, snäll, omtänksam, tuff. En massa saker. Men oavsett så är jag stark.
En styrka som jag har inom mig. Jag är självständig. Jag kan gå emot strömmen om mitt hjärta säger det till mig. Jag litar på mig själv och mina känslor. Alltid.
 
Kram

2013-07-01
16:56:36

Pusslet
Jag är trasig. En enkel sanning. För bara några dagar sen så berättade jag ärligare än någonsin tidigare för någon hur jag faktiskt mår. Jag tror att jag blivit ganska bra på att ljuga även för mig själv ibland. Jag kan vara extremt ärlig ibland men när det kommer till mina djupare känslor så blir det lite tvärstopp.
Men långsamt så ska väl även jag kunna känna mig hel. Just nu finns det stunder då jag tror att jag har mött min själsfrände men jag kanske är för ung för att veta det än. Det mesta kan bara tiden utvisa.
 
Något som kan låta konstigt är att jag har orden "Jag är kär i dig" liksom liggande i bakhuvudet. Ändå har ingen sagt det till mig och jag har inte heller sagt det till någon, inte nyligt. Delar av mitt liv känns för tillfället som ett pussel som sakta lägger sig själv.
 
Kram