hjartebarnamanda

2013-09-07
10:04:14

du och jag
Så hur funkar det nu? Mellan oss? Vad känner jag? Vad känner du? Vet jag egentligen någonting? En biokväll och jag babblar som vanligt, men du erkände ju att jag var klassens pessimist. Rätt intressant det där. Jag brukar inte berätta om mitt liv som jag gör med dig, ganska obehindrat. Men du lyssnar bara, eller bara och bara. Du dömmer mig inte du accepterar att det är jag. Vad var det du sa att jag var? Pessimist, optimist och? Jag kan inte minnas. Jag vet färgen på dina ögon och hur ditt skratt låter.
Jag vet hur lätt det är att prata med dig, om allt och ingenting. Samtalet går av sig själv.
Men så finns ju han också, han som har funnits där längre. Men vi är ju bara kompisar. Men du och jag då? Vad är vi?
Jag vet inte, vet du?
Jag hade en deja vu känsla igår i sängen, som att jag haft den bilden i huvudet innan det hände. Att jag låg och stirrade i taket och skakade på huvudet. Jag vill inte gå nerför den vägen, men jag får inte välja. Man väljer inte vem man faller för. Men jag är ännu inte helt säker på att jag fallit för dig. Jag vet inte ens om jag vågar veta det. Jag gav mig själv ett löfte, ska det bli nåt så får killen ta första steget. Jag har avslöjat mig för många gånger att det ska kännas helt bekvämt.
Jag tror jag behöver hjälp.
 
Kram

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: